Jag kan inte finna mening med vissa saker som häner och detta stör mig.
Jag förstår inte hur världen kan ha blivit en sån rutten plats med så dåliga förutsättningar för ett, för mig, så självklart liv. Borde man inte kunna gå utanför dörren utan att vara rädd för att bli kidnappad, mördad eller våldtagen?
Borde man inte kunna kräva att få leva i ett sammhälle där människor bryr sig om varandra och känner för sina medmänniskor?
Jag tycker att denna världen är helt sjuk. Man vågar inte längre gå fram till några knattar som står och håller på med något och beter sig som svin och berätta för dem att detta é fel. För vem vet, nån av dem kankse bär kniv..
Eller det som hände i älvängen/alafors. En kille går fram till ett gäng och ber dem sluta sparka på en papperskorg och blir mördad, För en simpel jälva dispyt om en pappaerkorg. Varför kunde gänget inte bara sagt att det var dumt gjort och åka/gå därifrån. Men nä, inget skall vara simpelt längre.
De sägs att man skall lära av sina misstag. Men hur skall man göra det om man inte får leva så länge?

Jag kom på mig själv igår, jag ringde till min bror då han skulle gå hit. Jag ville inte att han skulle gå själv. Skall det behöva vara så?

SJUKA JÄVLA FUCKED UP värld vi lever i.

& så skall man tänka posetivt?

Sen finns de dem som hänger upp sig på små saker som vad folk säger och hur det uttrycker sig. Lägg mer krafft på de som väger tyngre i stället.

Eller kankse skall man göra som resten av sammhället gör, skita i det?
För varför gå och irritera sig på något man ändå inte kan göra någonting åt?